Luckiest girl on the plaaaaaaanet.

Glädjen över att äntligen va respekterad, ha kul, kunna snacka med folk-->  
Ha en fin torsdagkväll, de ska jag.

Jag var nyligen på läger igen, och där träffade jag en kille som jag föll för samma sekund jag hörde honom prata typ, och jag trodde aldrig att han ens knappt skulle prata med mig - för så brukar det bli med alla andra killar jag blir kär i, men den här killen är så himla annorlunda. Den här killen stannade upp och frågade om mitt namn, han tog min hand och släppte inte taget innan jag hade sagt det. Han stannade och pratade med mig vid varje tillfälle han fick. Han kom in på vårt rum och han och jag satt och pratade till halv tre på natten tills alla andra blev så trötta på oss att han blev tvungen att gå. Han rörde mitt hår och sa att det  var fint typ tre gånger samma timme. 

Jag är bara så jävla kär i den här killen, och det känns som att jag totalt sumpade alla chanser med honom. Jag hade liksom en riktig chans men jag gjorde ingenting. ÅÅÅÅÅÅH.

Kusin: jag har bara fembitar kvar!

Jag: Fem fembitar i en fem-ask.

Kusin G: Hehe.
Kusin A: Den hade hon tänkt riktigt länge på.
Jag: Hehe.
Kusin G: Haha.
Kusin L: Alltså jag fattar inte det roliga längre.
Kusin G & jag: Heheheehheheheahaha.

....och nu ska han  bara flytta till USA. Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.

Hej (har-inte-blogga-på-hundra-år-och-vill-låta-proffsig)
Hur mår ni? Ok. Och på riktigt? Ja jag tänkte väl det.

Just nu har jag break efter en helg på landet med mina kompisar. Jag ville mest bara uppdatera lite, men nu när jag ändå är här kan jag tipsa er om något av det grymmaste, mest skrämmande och för att inte nämna fantastiska som jag någonsin läst:
http://jonnegroni.com/2013/07/11/the-pixar-theory/

Killen är ett geni, och det är jävligt läskigt hur väl det stämmer in.

Allt är spännande, nytt, jag och mina kompisar trollar omkring, träffar nytt folk, man blir jättesårad, förolämpad, ledsen, jag vill åka hem, jag blir jättekär i en kille och är lyckligast i världen, vi spelar kort till klockan tre på natten, vi går upp halv 8 varje dag, man ser knappt något av all trötthet men är skitlycklig ändå, allt är kaos men samtidigt så jävla kul. Det händer alldeles för mycket på en gång men allt jobbigt löser sig, man fattar inte hur man kunde vara så löjlig att man ville åka hem, man sitter 50 pers i en sal och sjunger tillsammans och känner lägergemenskapen, jag tycker det är hur jobbigt som helst när en kille jag verkligen inte gillar typ blir kär i mig, man är så sjukt fri, utan föräldrar eller bestämmelser, killen jag tyckte var så jobbig är kanske ihop med min kompis och det är riktigt fucked up, jag får en massa nya kompisar.

Aa jag har varit på läger, och det är så himla känslofullt  och växlande att det är helt sjukt. Men samtidigt det roligaste som hänt på flera månader. VILL BARA TILLBAKA.

Varför är jag inte taggad? Varför är jag inte överlycklig? Varför känns det så himla ospännande att jag för några timmar sedan hade skolavslutning, och att jag inte kommer gå i skolan på månader? Hur kan det komma sig att det här, som jag har längtat som in i helvete efter, känns som vilket ögonblick som helst?
Min bror tog studenten igår, och det var mycket som hände kring det. Jag antar att det här liksom var lite mindre och därför inte lika anmärkningsvärt. MEN HALLÅ. JAG HAR SOMMARLOV FÖR GUDARNAS NAMN.
Det är fanimej anmärkningsvärt. Jag brukar flyga av lycka och det liksom lyser om mig när sommarlovet börjar, men nu, nu känns det inte alls så.
Och fyfan vad jag saknar folket i skolan redan. Min klass är enormt blandad, alla är olika och vissa kan vara riktigt riktigt jobbiga. Men så underbara samtidigt.

• vi har den lilla killen som ALDRIG hänger med på något som händer :D
• vi har de snygga tjejerna som ofta har uppe mobilen och som ibland har för vana att skrika i korridorerna eller så, men som också är urtrevliga
• vi har killarna som alltid har keps fastän det är förbjudet
• vi har den RIKTIGT pratglada tjejen som mer än gärna syns och tar plats
• vi har den lite coola men också fjäskiga killen, som jag typ råkar vara kär i
• vi har den där ursköna sjukt swaggiga killen som jag är osäker på kan vara seriös, som jag lätt ska bli lite bästis med nästa år
• Och sist men inte minst, har vi sporttjererna som är de bästa i hela världen. Jag är ingen sportmänniska själv, men med dem blir det faktiskt inte så tråkigt. AMAJGADD VAD NI ÄR UNDERBARA. Jag vet att ni inte läser den här bloggen, men ni är de vackraste, mest begåvade, så himlahimla trevligaste människorna jag känner. Hur skulle jag leva utan er.
  
  

Förlåt för ett löjligt långt inlägg, första gången jag VERKLIGEN behövde skriva av mig. Vi ses amigos, jag ska bara gråta lite över att det bästa skolåret hittils i mitt liv är över.

Hello fellows.
 
Det är tisdag och jag har typ 4356389458378929 läxor, prov att plugga till, muntliga redovisningar och gud vet vad. Klockan är snart halv nio och jag har inte ens börjat. Om jag fortfarande är i tillstånd att blogga efter allt detta hörs vi väl.

AMAJGADD INTE MYCKET KVAR NU AV DETTA SKOLÅR :3

Jag är värsta gangstern som bloggar på natten när allt är släckt c: men ska sova nu.

Eller snart. Gossip girl var bara lite för galet just nu, måste liksom tänka i stillheten.

I alla fall, jag har engelskaredovisning imorgon och det taggar jag inte sådär värst inför, menmen vi får väl se hur det går...

Sovgott, eller ja ni kanske redan sover. Isåfall får ni ha en fortsatt go natt.