Heyhey mysisar.
Idag var en klassdag utomhus, och gud. Vad kan jag säga. Jag älskar min klass, samt mina mentorer. Underbara.

Vi körde en lek då jag stod typ längst bak hörde precis ingenting och fattade noll av vad den egentligen gick ut på, och helt plötsligt var det min och en annans tur, och man skulle typ springa och någon jagade. Jagaren sprang efter den andra personen, så jag visste inte vad jag skulle göra, så jag bara stod där och väntade på att han skulle bli tagen.
Hela klassen till mig: "Spring då! Men spring då!"
Jag: Öhhhm...Vart ska jag springa?
Helt plötsligt var den andra personen tagen, och vi skulle typ gå och ställa oss längst fram och alla ba:
Alla: "Men åh du bara stod där... du skulle ju springa fram till honom så skulle ni bli fria."

 Åh... såklart. Det visste jag hela tiden.