Jag var nyligen på läger igen, och där träffade jag en kille som jag föll för samma sekund jag hörde honom prata typ, och jag trodde aldrig att han ens knappt skulle prata med mig - för så brukar det bli med alla andra killar jag blir kär i, men den här killen är så himla annorlunda. Den här killen stannade upp och frågade om mitt namn, han tog min hand och släppte inte taget innan jag hade sagt det. Han stannade och pratade med mig vid varje tillfälle han fick. Han kom in på vårt rum och han och jag satt och pratade till halv tre på natten tills alla andra blev så trötta på oss att han blev tvungen att gå. Han rörde mitt hår och sa att det  var fint typ tre gånger samma timme. 

Jag är bara så jävla kär i den här killen, och det känns som att jag totalt sumpade alla chanser med honom. Jag hade liksom en riktig chans men jag gjorde ingenting. ÅÅÅÅÅÅH.

Kusin: jag har bara fembitar kvar!

Jag: Fem fembitar i en fem-ask.

Kusin G: Hehe.
Kusin A: Den hade hon tänkt riktigt länge på.
Jag: Hehe.
Kusin G: Haha.
Kusin L: Alltså jag fattar inte det roliga längre.
Kusin G & jag: Heheheehheheheahaha.

....och nu ska han  bara flytta till USA. Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.