Varför är jag inte taggad? Varför är jag inte överlycklig? Varför känns det så himla ospännande att jag för några timmar sedan hade skolavslutning, och att jag inte kommer gå i skolan på månader? Hur kan det komma sig att det här, som jag har längtat som in i helvete efter, känns som vilket ögonblick som helst?
Min bror tog studenten igår, och det var mycket som hände kring det. Jag antar att det här liksom var lite mindre och därför inte lika anmärkningsvärt. MEN HALLÅ. JAG HAR SOMMARLOV FÖR GUDARNAS NAMN.
Det är fanimej anmärkningsvärt. Jag brukar flyga av lycka och det liksom lyser om mig när sommarlovet börjar, men nu, nu känns det inte alls så.
Och fyfan vad jag saknar folket i skolan redan. Min klass är enormt blandad, alla är olika och vissa kan vara riktigt riktigt jobbiga. Men så underbara samtidigt.

• vi har den lilla killen som ALDRIG hänger med på något som händer :D
• vi har de snygga tjejerna som ofta har uppe mobilen och som ibland har för vana att skrika i korridorerna eller så, men som också är urtrevliga
• vi har killarna som alltid har keps fastän det är förbjudet
• vi har den RIKTIGT pratglada tjejen som mer än gärna syns och tar plats
• vi har den lite coola men också fjäskiga killen, som jag typ råkar vara kär i
• vi har den där ursköna sjukt swaggiga killen som jag är osäker på kan vara seriös, som jag lätt ska bli lite bästis med nästa år
• Och sist men inte minst, har vi sporttjererna som är de bästa i hela världen. Jag är ingen sportmänniska själv, men med dem blir det faktiskt inte så tråkigt. AMAJGADD VAD NI ÄR UNDERBARA. Jag vet att ni inte läser den här bloggen, men ni är de vackraste, mest begåvade, så himlahimla trevligaste människorna jag känner. Hur skulle jag leva utan er.
  
  

Förlåt för ett löjligt långt inlägg, första gången jag VERKLIGEN behövde skriva av mig. Vi ses amigos, jag ska bara gråta lite över att det bästa skolåret hittils i mitt liv är över.

okej,

valborg blev awesome lol

SO STFU and STOP WORRYING
~Fröken H (mi amiga) är i London och #jagäravundsjuk

Åh jag gillar Linköping. Absolutely. Och jag vet att inte är en pytteliten stad ute på landet, men ändå så vill jag liksom ha nåt större. Visst är det en kul grej att resa utomlands en vecka eller så, men att verkligen bo på riktigt i en storstad. Tänk vilken känsla. Att få uppleva filmmagin, fast PÅ RIKTIGT istället. 

Jag ÄLSKAR Sverige. Verkligen. Vilket underbart land, eller hur? Men ibland känns saker som händer i Sverige lite såhär:

Hej.

Haha it's a old story but... nån gång förra året så gick jag hem från skolan (WOW DET MENAR DU INTE?) och då när jag gick där så kom en kille jag inte kände och cyklade bakom mig och när han var framme vid mig så skrek han:

BU!!!!

Jag hoppa typ en meter. Alltså det var riktigt oväntat. Sen ropade han något om att han bara skämta lite, men seriöst. Vad bor det för folk i Linköping egentligen? 

Ja men hoppas ni inte har drabbats av denna j*vla förkylning precis som jag, så skriver jag mer nån annan dag. :*

Nu ska jag inte bli för överdriven här (det är aldrig kul att läsa för mycket om någon som bara skriver om hur jävligt bra de har det) men jag måste bara skriva ett inlägg om hur lycklig jag är just nu. Jag förväntar mig inga gratulationer eller att ni ens måste bry er, ( ni får gärna bry er om ni vill :*) men jag måste bara få skriva av mig!

1. Idag var en underbar dag i skolan, det var kul och alla i den här klassen är så himla trevliga att jag typ dör. I min gamla klass var ALLA jätteosociala och liksom rädda för varandra typ. Här bjuder folk på sig själva och jag bara vet att det här högstadiet kommer bli fett grymt.
2. Jag har blivit jättebra vän med en snäll tjej som jag liksom aldrig pratat med så mycket förut. :* Sötnos är hon.
3. Jag har fått numrena till snygging nr 1. och snygging nr 2. AAAAAAH! :D (kommer inte avslöja i vilket sammanhang jag känner dem, men jag kan berätta att jag träffade dem första gången väldigt nyligen.)
4. Jag var på Rix Fm- stadsfesten med mina två bästa vänner och det var så kul att jag fortfarande ler.

Om ni som läser den här bloggen var här just nu så skulle jag ge er alla var sin kram. Så glad är jag.
   

Tja. 
Nu har man myst i soffan, med varm choklad och mjukisbyxor framför ett av mina favvoprogram. Nu kanske man faktiskt borde gå och göra något vettigt. Ja. Precis... Äh... Vafan. You Only Live Once. Tror nog att jag ska se några program till.

HEY I JUSY MET YOU AND THIS IS CRAZY, BUT HERE'S MY HOMEWORKS, SO DO THEM MAYBE?

Hej på er! (de tio läsare jag har typ)
Men i alla fall, i dag var min första skoldag det här året. Den var ganska kul. HAHAHAHHAH! Nej, inte så kul. Men lite.

Jag och mina kompisar skulle gå dit tillsammans, och så råkade vi komma iväg väldigt sent pågrund av missförstånd o.s.v Men believe it or not, vi kom i tid!!!!!
Bara för att jävlas med oss så började regnet slå ner när vi sprang där. Så alltså, terminens första dag startade hur bra som helst.
 
Bra jobbat av oss kände jag där.

Halou mina små vänner!
Jag är den största drömmaren med de fetaste drömmarna...! Och. En dag ska dem bli sanna.  Och vet ni? NI, kan hjälpa mig att besanna mina drömmar. Bara så ni vet. Så snälla, (allvarligt var snälla) fortsätt läs min blogg!!

Men i alla fall... Jag är en tjej som bor i allas vårat Linköping. Jag tänker inte ge ut nån identitet, detta är en anonym blogg, men jag svär (på heder och samvete) att jag talar sanning i det jag skriver här. Ni får väl tro vad ni vill, men det är sant.

Kram och puss eller vfan man säger... :*